Rundmask

Rundmask lever antingen som parasit på djur, människor, växter eller som frilevande organismer. Som växtparasit livnär den sig på att dricka saft från växternas celler. Speciellt av människor odlade växter blir angripna och då utgör parasiterna ett stort hot mot växternas fortsatta överlevnad. Djurparasiterna, som exempelvis springmasken, lever bland annat i människotarmar. Just springmasken lever i tarmen på människan. Äggläggningen sker i våran ändtarmsöppning. De fria organismerna lever jord eller i vatten (salt- och sötvatten).

Rundmask tillhör de ryggradslösa djuren, och är därefter indelade i klassen. De frilevande organismerna är vanligtvis mikroskopiskt små, mycket mindre än de parasitiska.

Rundmask varierar mycket i längd och de kan vara från 0,01 millimeter ända upp till tre meter. Sammanlagt finns det 12 000 olika arter av rundmask, varav ungefär 1 000 kan faktiskt påträffas i Sverige.

Rundmask är långsträckt och O-segmenterat djur. Kroppen är rund och har endast längsgående muskler. Den omges av det kraftiga hudskelettet. Hos en del rundmaskar finns en utskjutbar, ihålig stilett i munhålan – eller som den även kallas - buccalhålan, som kan borras in i andra organismers vävnader och fungera som en typ av sugrör. Bakom buccalhålan följer det muskulösa svalget Detta organ fungerar som en trycksluss och ersätter den saknade ringmuskulaturen.

På det sättet rundmaskens muskler fungerar skiljer de sig gentemot alla andra organismers muskler därför att de sänder nervimpulser via nervstammen och direkt till musklerna via utskott från musklerna. Hos andra organismer går nervfibrer till musklerna. På så sätt påverkas djuret av rundmask och det är då olika symptomen uppvisas.

‹ Tillbaka till översikten

Uppdaterad 28 november 2008