Echinococcus

Echinococcus multilocularis är en bandmask, också kallad rävens dvärgbandmask, som kan smitta till hund och katt. Denna parasit finns inte i Sverige men förekommer lokalt i olika delar av Västeuropa även om den är vanligast i och kring Alperna där upp till hälften av rävarna är infekterade. Smittan förekommer inte enbart ute i skogen utan även i storstadsområden.

I echinococcus livscykel ingår både en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till och en mellanvärd, där äggen utvecklas till ett "larvstadium" så kallade blåsmask. Den vuxna bandmasken lever i rävens (hundens/kattens) tarm och avger ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen smittar mellanvärden, som normalt utgörs av sorkar och smågnagare, och utvecklas i dem till en blåsmask som avger dotterblåsor som sprids till olika inre organ.

Hunden eller katten blir infekterad av echinococcus genom att äta smittade mellanvärdar, utsöndra nya ägg via hundens eller kattens avföring tidigast 26 dagar efter infektion. Hunden, katten eller räven får inga sjukdomssymtom av den här parasiten.

Det riktigt farliga med echinococcus multilocularis är att även människor kan smittas. Detta sker genom att man får i sig maskägg via bär, svamp eller grönsaker som blivit nedsmutsade av smittad rävträck. Maskägg kan också finnas i pälsen på en smittad hund.

Echinococcus utvecklas som en svulst i levern hos människa och kan också sprida sig i kroppen till andra organ med därtill hörande allvarliga symtom. I områden med många smittade rävar påvisas årligen omkring 10 fall hos människa per miljon invånare. Problemet är alltså inte att många människor drabbas, utan att sjukdomen är mycket allvarlig och kräver ständig behandling av personer som smittas och i vissa fall levertransplantation. Ett annat problem är att infektionen vanligen inte upptäcks förrän efter många år, oftast först efter ca 15.

Echinococcus äggen är mycket motståndskraftiga. De tål mycket mer än vanlig frysboxtemperatur och kan alltså övervintra i markerna och fortfarande vara smittfarliga för smågnagare och människa under lång tid. Äggen dör vid kokning och inom en vecka vid nedfrysning till -80 grader (så kallad ultrafrys).

I områden i Mellaneuropa där echinococcus är vanlig hos räv avråds människor från att plocka och äta bär och svamp i naturen. Det rekommenderas att fallfrukt, bär och svamp värmebehandlas, med andra ord kokas eller steks, eller åtminstone sköljs noga, för att minska smittorisken. Det är också viktigt med god handhygien, alltså att man tvättar händerna när man varit ute i skog och mark.

Hundar och katter som vistas ute i högriskområden och har möjlighet att få tag i smågnagare bör avmaskas en gång per månad. Jägare som hanterar rävar uppmanas att använda engångsplasthandskar. När svenska turister vistas i dessa områden, med eller utan sina husdjur, bör de naturligtvis vara observanta på varningsskyltar och iaktta samma försiktighet som lokalbefolkningen. Risken att bli smittad med echinococcus står givetvis i direkt proportion till mängden smittade rävar (och smågnagare) i området där man vistas. Om endast enstaka smittade rävar påvisats är smittrisken för sällskapsdjur och människor påtagligt mindre än i Alpområdet.

‹ Tillbaka till översikten

Uppdaterad 28 november 2008