Spolmask

Toxocara canis, Toxascaris leonina

Förekomst
Spolmask är den vanligaste förekommande inälvsmasken hos hund och det finns två arter spolmask hos hund. Enligt undersökningar har ca fem procent av vuxna hundar i tätort spolmask och då rör det sig oftast om hundspolmasken. Hos valpar är hundspolmasken betydligt vanligare, framför allt i större hundgrupper som exempelvis kennlar. Stor mängd spolmask kan orsaka kräkningar, diarré och avmagring.

Utseende:
Den vuxna masken är spagettilik och kan bli upp till 18 cm lång.

Lokalisation:
Masklarverna växer i tunntarmen från cirka en millimeters längd hos den nyfödda valpen till fem till tio centimeter lång spolmask inom tre veckor. Spolmasken lever av tarminnehåll, och det finns ofta inkapslade larvstadier av masken på olika ställen i kroppen hos vuxna hundar.

Smitta:
Vuxna hundar smittas oftast via andra hundars avföring eller av smådjur som har fått i sig ägg från spolmask. Dessa ägg kan överleva såväl ute som inne i åratal och tål frost, värme, sol och rengöring. När tiken blir dräktig frisätts de inkapslade larverna. Därför smittar dräktiga tikar sina valpar via larver redan i fosterstadiet och smittan överförs också via modersmjölken vid digivning. Valpar föds av den orsaken vanligt med spolmask och bör sättas på behandling tillsammans med tiken. Den är också särskilt utsatt för smitta p.g.a. sin instinkt att slicka valpen ren. Hos mycket kraftigt infekterade valpar kan detta leda till förstoppning och död. Svullen buk, hosta och näsflöde hos valpar är tecken på kraftig infektion av spolmask. En lindrig till måttlig infektion av spolmask orsakar mer otydliga symtom.

Livscykel:

‹ Tillbaka till översikten

Uppdaterad 19 januar 2009