Fynd av rävens dvärgbandmask i Sverige

Sverige har för första gången diagnostiserat rävens dvärgbandmask. Flera rävar, i Bohuslän, Katrineholm och Dalarna, är under 2011 diagnostiserade med parasiten. Myndigheterna analyserar nu ett stort antal rävar för att undersöka spridningen av smittan. Jordbruksverket och SVA uppmanar nu ägare till hundar som ätit sork eller mus i aktuella komuner att avmaska sina hundar. Jordbruksverket har tillsammans med Socialstyrelsen fått i uppdrag från regeringen vilka åtgärder som skall sättas in för att skydda folkhälsan. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har sedan 2000 ett övervakningsprogram där man obducerat ett stort antal rävar runtom i Sverige. På SVA´s hemsida finns alltid aktuell situation. Vad gäller regler angående resa med djur till andra länder, sök alltid uppdaterad information på Jordbruksverkets hemsida, www.sjv.se

Värt att veta om dvärgbandmask

Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) förekommer hos räv och hund. Masken utvecklas i värddjurets tunntarm och utsöndrar ägg som via avföringen förorenar t.ex. svamp och bär. Mellanvärden, bl.a. människa och smågnagare, smittas av ägg och kan via larvstadiet utveckla en blåsa i levern som skadar organet. Rävens dvärgbandmask finns i stora delar av Västeuropa, vanligast i Alperna, där upp till varannan räv är infekterad inom vissa områden. Längre norrut är färre rävar smittade. Rävar med rävens dvärgbandmask finns inte bara i skogs- och jordbrukslandskap utan även i storstadsområden.

Vuxna dvärgbandmaskar lever i värddjurets tarm och avger ägg som kommer ut med avföringen. Äggen äts upp av mellanvärden - exempelvis sork och smågnagare. Hos dessa utvecklas en blåsmask, i första hand i levern, men andra organ kan också drabbas. Cirkeln är sluten när huvudvärden äter en sork med blåsmask och nya bandmaskar utvecklas i tarmen hos huvudvärden. Från att en konsumerad blåsmask utvecklas till en mogen bandmask som i sin tur avsöndrar nya ägg tar det minst 37 dygn.

Parasiten är svårbehandlad hos människor. I Europa dör ett antal människor varje år till följd av för sent insatt behandling. Därför är det nu allvarligt när det första fallet av parasiten upptäckts. Vid import och införsel av hund och katt är avmaskning därför ett krav. Risken är nu stor att rävens dvärgbandmask får fotfäste i den svenska räv- och smågnagarstammen och då riskerar inte bara jägare utan alla som vistas ute i naturen att stöta på smittan. Hundar och katter som varit utomlands och utsatts för smittan och sedan inte avmaskas före ankomsten till Sverige löper stor risk att bära smittan vidare. De utsöndrar äggen med sin avföring precis som räven, och äggen kan också sitta i pälsen på dem. Människor som hanterar smittade hundar och katter, och förvisso även rävar, riskerar att smittas av rävens dvärgbandmask.

Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) förorsakar blåsmasksjuka. Masken förekommer sällsynt i nordligaste Sverige men har på senare år minskat. Masken utvecklas i hundens tunntarm och utsöndrar ägg i avföringen som förorenar t.ex. svamp och bär. Mellanvärd för den stam av parasiten som finns i Norden är ren och hjortdjur. När dessa smittas av rävens dvärgbandmask utvecklas ägget till en larv, som i sin tur transporteras till levern för att utvecklas till en blåsa.

‹ Tillbaka till översikten

Uppdaterad 04 mars 2011