Bandmask

Taenia spp., Echinococcus spp., Mesocestoides spp., Dipylidium caninum

Förekomst
Bandmask förekommer ibland hos hund. Modern hundhållning har lett till att flertalet hundar löper ganska liten risk att infekteras av bandmask. Den förekommer i flera olika arter. Bandmask hittas oftast hos olika mellanvärdar såsom stora och små gnagare, fåglar, grodor och olika sorters fiskar. Hunden kan endast smittas av bandmask genom att äta smittad mellanvärd (djur som innehåller bandmaskens larv). Det sker oftast ingen smitta direkt mellan hundar. Infektion med bandmask ger som regel inga synliga symtom. Endast i vissa fall ses matsmältningsrubbningar och lös avföring.

Utseende
Alla arter av bandmaskar är ledade och platta till formen. Längden varierar från 15 cm till 2 meter, bredden är ca 2-3 mm och de är vit-gula till färgen. Infektion kan uppmärksammas genom att se enstaka bandmasksegment i avföringen eller krypande runt baken, på svansen eller korset. Ibland kan hela kedjor av segment ses i avföringen.
Ibland kan även avstötta vita segment ses sitta fast i djurets päls.

Lokalisation
Masken lever av tarminnehåll.

Smitta
Hunden kan endast smittas av bandmask genom att äta smittad mellanvärd (djur som innehåller bandmaskenslarv). Det sker oftast ingensmitta direkt mellan hundar. I bytesdjurets organ finns bandmaskars larver. När hunden äter upp bytesdjuret utvecklas larven vidare till en bandmask i värddjurets tunntarm.

Livscykel

‹ Tillbaka till översikten

Uppdaterad 19 januar 2009